Min käre make

Detta inlägget vill jag tillägna min min käre make.Vi hade förlovningsdag i går, sju år har vi hängt ihop.Vi har varit igenom mycket på dessa sju åren....Arbetslöshet,begravningar,bröllop,resor,seperation mm mm

Min älskade make Michael Sjöberg

Första gången jag träffade Sjöberg var faktiskt på ett bröllop där han var bestman,vi hamnade i närheten av varandra och vi pratade en hel del den kvällen.Mycket på grund av att min bordskavaljer var fruktansvärt tråkig. Jag fick dra ur honom varje ord och ju längre kvällen led gav jag till slut upp och började prata med Sjöberg i stället.Nu ska ni inte tro att det sa klick mellan oss då,nej nej för jag hade redan sällskap med en annan man då.En kobonde.........Som jag efter något år bad stoppa upp sin gård och sina kor där solen inte lyser och sen flyttade jag......Det var efter det som Sjöberg kom in i bilden en fredag kväll på en förfest till Ekebofestivalen......rörande i en gryta med köttfärs till kvällens tacos.


Efter den dagen fortsatte vi att träffas och det slutade med att han mer eller mindre flyttade in i min 3:a i Östra.Ljungby men där blev lite trångt så vi beslöt oss för att han skulle sälja sin lägenhet i Helsingborg (där han ju aldrig var ändå) och köpa hus i Klippan och på den vägen är det.Fast det har inte varit en dans på rosor, i så fall på rosor med väldigt mycket taggar....Så många taggar att vi separerade i lite drygt ett år.Men vi hade hela tiden kontakt med varandra och pratade mer eller mindre varje dag i telefonen.Och när jag blev sjuk och fick min diagnos fibromyalgi vem var det då som fans där för mig...jo Sjöberg ,för det är så han är, han finns där alltid när man behöver honom,trygg och stabil.

När vi var på vår bröllopsresa fick vi ju det tragiska beskedet om Mickes olycka.Och tack och lov hindrade Sjöberg mig från att gå in på nätet och titta på bilderna från olyckan,han tröstade,han packade och fixade och kollade så att vi fick med oss allt.Han tog helt enkelt komandot.När vi kom hem såg han till att bli ledig från sitt jobb så att han kunde köra mig fram och tillbaka mellan Lund och Klippan i en vecka.Han tröstade,tröstade och åter tröstade.

Han har funnits vid min sida hela denna jobbiga vägen.Han jobbar,han hjälper mig med Micke,han står ut med mig och mina dåliga dagar när jag har ont och är gnällig....en riktig rugguggla som han brukar säga,han är där alltid när jag behöver honom.Utan honom hade jag inte klarat mig ,utan honom hade jag inte orkat kämpa,utan honom hade jag inte varit den jag är.Bättre make hade jag inte kunnat hitta och tänk att jag hittade honom vid en gryta köttfärs....Älskar dig gubben och jag hoppas att vi får många år tillsammans och att det går mot ljusare tider..... Puss på dig gubben.