En lycklig familj eller......Är ju ett tag sen jag skrev nu.Tiden bara springer iväg.Det jag tänker ta upp nu i dag är både sorgligt och skrattretande.Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det.Det förundrar mig hur människor kan ändra karaktär beroende på vilka de umgås med.Att ett barn som man har uppfostrat till att inte se ner på andra plötsligt vänder en ryggen när hon byter pojkvän.Att man som barn bara har mage att kräva av en förälder att du får inte ha kontakt med min förra pojkvän.Att man överhuvud taget kan kräva det av någon annan människa är för mig ofattbart!
Ett barn som man har stöttat och hjälp precis lika mkt som sina andra barn plötsligt har haft en dålig uppväxt.Bara för att där inte alltid har varit pengar till att köpa de senaste mode kläderna mm men det har alltid funnits mat på bordet,hon har varit hel och ren och hon har fått åka på alla klassresor osv precis som sina skolkamrater och syskon.Och hon har fått massor med kärlek!Jag kan inte påstå att jag har varit en perfekt mamma hur nu en sådan är finns det nog ingen som egentligen vet.Men jag har gjort mitt bästa och alltid ställt upp när det har behövts och låtit mina barn få bestämma mkt själv.Jag har alltid resonerat som så att det är frihet under ansvar som gäller.De har alltid fått veta att vad ni än hittar på så tala om det för mig för sanningen kommer alltid fram och stå för det ni har gjort.Har jag haft fel eller gjort något tokigt har jag bett om ursäkt till dem även när de var små för det tycker jag att man gör.
Nu har denna min forfarande älskade dotter för någon månad sedan blivit mamma.Jag är alltså mormor men har inte träffat det lilla barnet och lär inte göra det förrän hon blir äldre och kan ta egna beslut.Men det värsta av allt är att min dotter enligt vad jag har fått reda på tänker ljuga för sin dotter genom att undanhålla henne hennes riktiga mormor (mig) och låta henne kalla sin fars nya fru för mormor.Hur kan man bara göra så att vilsedleda sitt barn på detta viset?Jag tycker detta är hemskt mot den lilla,men min dotter tror nog inte att jag tänker ta kontakt med mitt barnbarn när hon blir äldre men det tänker jag göra för hon har rätt att veta sitt ursprung och sin familjehistoria.Som det är nu kommer hon inte till att få göra det utan växa upp med en massa lögner om mig och sin moster och kanske även om andra släktingar.Jag tänker inte tillåta detta!
Ett barn som man har stöttat och hjälp precis lika mkt som sina andra barn plötsligt har haft en dålig uppväxt.Bara för att där inte alltid har varit pengar till att köpa de senaste mode kläderna mm men det har alltid funnits mat på bordet,hon har varit hel och ren och hon har fått åka på alla klassresor osv precis som sina skolkamrater och syskon.Och hon har fått massor med kärlek!Jag kan inte påstå att jag har varit en perfekt mamma hur nu en sådan är finns det nog ingen som egentligen vet.Men jag har gjort mitt bästa och alltid ställt upp när det har behövts och låtit mina barn få bestämma mkt själv.Jag har alltid resonerat som så att det är frihet under ansvar som gäller.De har alltid fått veta att vad ni än hittar på så tala om det för mig för sanningen kommer alltid fram och stå för det ni har gjort.Har jag haft fel eller gjort något tokigt har jag bett om ursäkt till dem även när de var små för det tycker jag att man gör.
Nu har denna min forfarande älskade dotter för någon månad sedan blivit mamma.Jag är alltså mormor men har inte träffat det lilla barnet och lär inte göra det förrän hon blir äldre och kan ta egna beslut.Men det värsta av allt är att min dotter enligt vad jag har fått reda på tänker ljuga för sin dotter genom att undanhålla henne hennes riktiga mormor (mig) och låta henne kalla sin fars nya fru för mormor.Hur kan man bara göra så att vilsedleda sitt barn på detta viset?Jag tycker detta är hemskt mot den lilla,men min dotter tror nog inte att jag tänker ta kontakt med mitt barnbarn när hon blir äldre men det tänker jag göra för hon har rätt att veta sitt ursprung och sin familjehistoria.Som det är nu kommer hon inte till att få göra det utan växa upp med en massa lögner om mig och sin moster och kanske även om andra släktingar.Jag tänker inte tillåta detta!
Ja vad ska man säga? Är obegripligt... Skickar en massa stärkande kramar!
SvaraRaderaMycket emot allt sunt förnuft kommer jag nu att kommentera detta inlägg vars länk skickades till mig av en vän på FB. Jag kommer endast att kommentera just detta inlägg och inte börja en lång debatt.
SvaraRaderaJag kan hålla med om att det är sorgligt och skrattretande. Till och med att vi uppfostrade henne, precis som de andra 3, till att inte se ner på andra, men det gör hon enligt min mening inte heller.
Vi, eller jag åtminstone uppfostrade barnen till att inte ta skit från någon.
Faktum är att hon inte "plötsligt" har vänt dig ryggen, det tog henne ett år av förolämpningar där expojkvännen bjöds in vid samtliga tillfällen då hon, med eller utan nya pojkvännen, skulle komma och hälsa på i Klippan. sviniga SMS och rälig inlägg på Facebook där både hon, nya pojkvännen, nya pojkvännens föräldrar och jag hängs ut.
Man undrar vad du skulle ha tyckt om din mor och far hade bjudit in Kenneth och Mats varje gång vi skulle hälsa på hos dem, jag vet att jag i alla fall hade slutat hälsa på.
Det är ingen, inte heller dottern som detta gäller som säger att du inte ska umgås med expojkvännen, men gör det då när inte hon ska komma dit.
Visa din egen dotter lite respekt!
Men visst är det så att du inte har tänkt umgås med expojkvännen, du bjuder bara dit honom för att visa dottern att det är du som bestämmer.
Inte så konstigt att hon väljer bort att komma hem till dig då, eller hur?
Hennes barndom var det absolut inget fel på, men att din uppmärksamhet och kärlek skulle delats lika mellan syskonen är kanske rätt inne i ditt huvud, så här många år senare, men då det begav sig var det bara det barn som hade samma intresse som du som var intressant att lägga tid och pengar på.
Med avseende på modekläder och klassresor, så har hon aldrig hängt sig up på några av dessa saker, faktisk är den enda pengafixerade personen i hela denna soppan du och bara du. På en punkt har du absolut inte ändrat dig under hela den tiden jag kännt dig och det är att du verkar tro att universum snurrar kring ditt ego och att du har rätt att bete du hur som helst.
Du har varit en bra mamma, absolut! Du har inte varit rättvis med avseende på uppmärksamhet, men ingen är perfekt, inte heller du, men du var ingen dålig mamma, så varför blir du det nu? Varför ska du tvunget lägga ut dig med dottern? För att bevisa vad? (svara inte, jag tänker inte komma hit och läsa svaret, men tänk!)
Orsaken (som du vet) att du inte får träffa den lilla är din egna uppförande emot dotter och nya pojkvän. Redan när sonen låg på Lunds lasarett sa jag till dig att du gör henne ledsen med ditt agerande och jag vet att hon har sagt motsvarade många många gångar. Man kan fråga sig; varför vill du tvunget göra ditt eget barn illa?
Du skriver att den lilla kommmer att få höra en massa lögnar om dig när hon växer upp, men det är önsketänkande, för jag tror inte det är någon som kommer att vilja prata om dig alls. Om hon sedan hon växt upp vill träffa dig, så är det ingen som kommer att hindra henne.
Om du menar det du skriver i din inledning om att vända andra kinden till, kan jag rekommendera dig att inte skriva hotfulla brev och SMS till vår dotter, utan vara lite, nej mycket, öjmjuk och be om ursäkt för det du ställt till med. Hon kanske förlåter dig, kanske inte, men det är i alla fall en början.
Gert