Underbara mopsvalpar!

Min lilla Affi när hon var ca 4 mån

I em cyklade jag till en gammal kollega här i Klippan en liten lagom sträcka på 5 km enkel väg.Vi har arbetat ihop i hemvården och vi har alltid funkat bra ihop.Hon har uppfödning av hundar som en stor hobby och en ras som hon har är mopsar.Jag har ju min lilla mopstik som jag trodde var med valpar men tji fick jag :-( Jag har fastnat för mopsar för deras härliga sinne,lagom storlek och för att de är rubusta fast de är små.Och de vaktar väldigt mkt,inget undgår deras hörsel.För 3 dagarsen hade J fått en kull med mopsvalpar,små underbara varelser som kunde ligga raklånga i min hand.Gissa om jag smällte!Nu är jag ännu mer säker på att jag ska ha en mops till....minst ;-)

När jag kom hem blev det grillning och daim tårta till efter rätt...mums.

Något gick fel..

Något gick fel med mitt förra inlägg.Slutet kom i början.Ni ska börja att läsa vid ända sen barnsben......

Slumpen,ödet eller en högra makt?

. Det visar sig att en liten 8 årig kille från Lund som är på tillfälligt besök här i Klippan har hittat Mickes mobil. Och dem han är på besök hos bor på samma gata som vi men vi har aldrig pratat med dem.När de kommer och lämnar mobilen börjar jag och vår granne prata lite och hon pratar även med Micke.Det visar sig att pojkens pappa sitter i rullstol efter en olycka för nästan 20 årsedan.Han är även aktiv inom handikapp idrotten och spelar och tränar ett lag i Malmö som har vunnit SM i rullstolsruggby.Så nu har vi tack vare en tappad mobil kommit i kontakt med våra grannar och genom henne fått en kontakt med en människa som kanske kan få Micke att börja med någon handikapp idrott.Slump,ödet eller en högre makt???Det får ni själva avgöra,men jag vet vad jag tror.

Ända sen barnsben har jag trott på att det finns en gud eller en högre makt som styr våra liv.Tro nu inte att jag går i kyrkan varje söndag eller ber aftonbön varje kväll för det gör jag inte.Men jag har min tro och visst ber jag en bön ibland och jag tackar gud för den styrka jag har fått.Inte min fysiska styrka för den kunde varit bättre ;-) men min mentala styrka.Jag bär alltid ett halsband med symbolerna för tro hopp och kärlek för de är mina ledstjärnor.Ett hopp måste man alltid ha,kärlek måste vi också ha och så var det tron.För några månader sedan fick vi här hemma ett vykort där det står."Livet är inte så lätt som man tror...Men det går lättare när man tror!" Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Skit snack tänker kanske en del och det får de göra för det är deras tro,och den accepterar jag.Men jag har under mitt liv varit med om så många saker som inte bara kan vara slumpen och varje sak har gjort mig mer och mer övertygad om att vi tror att vi styr våra liv men vi blir själva styrd i våra val.Flummigt eller :-) Varje sak kan jag nu se löper som en röd tråd genom mitt liv,varje beslut som jag har tagit har tagit även om det har varit något jobbigt har lett till något possitivt.Att allt som sker har en mening,hur jobbigt det än är och hur svårt det är för stunden så i slutändan leder det till något bra.

Men hallå tänker säkert många,som känner mig! Du har en blind dotter och en son som nästan dog i en trafikolycka,du som tror på gud borde kanske se det som guds straff.Nej så ser jag det inte.Min blida dotter har gett mig en erfarenhet som jag har haft nytta av nu.Att jag har jobbat som personlig assistent har jag också nytta av nu och det jobbet fick jag av en...slump ...?Nej som sagt allting har en mening.

För en vecka sedan åkte jag och Micke (min son) till Hembyggdsparken i Ängelholm,vi har inte varit där på minst 10 år. När vi kommer dit blir det först toa besök och sen fika.När jag står och ska betala så ser jag i ögonvrån någon som kommer fram till Micke i rullstolen.Det är Dino en kompis till Micke,men från början en kompis till en av mina döttrar och han har varit här hos oss en hel del nu sen Mickes olycka.Han och hans sambo passade hennes lillebror och de hade också beslutat att åka till Hembyggdsparken.Ingen av oss visste att den andre skulle dit!Men vi fick några trevliga timmar tillsammans i parken och Micke kunde tom promenera lite med Dinos hjälp.Slump,ödet eller en högre makt??

I går var vi ute och promenerade här i Klippan och på något vis tappade Micke sin mobil ca 1,5 km hemifrån utan att vi märkte det.När vi kommer hem hade Mickes syster (och även hans far mitt x och vi är inte goda vänner så vi brukar inte ringa varandra) ringt till min mobil

En dag i taget.

Då ska jag ge mig på en modern fluga eller vad ska man kalla bloggandet för egentligen. Är det vår tids dagbok där vi lämnar ut våra liv till allmän beskådning?Jag har några släktingar som bloggar och jag brukar läsa dem för jag tycker det är kul att se deras bilder och läsa om deras dagar.Har jag då något av intresse att dela med mig? Det låter jag någon annan avgöra.Varför heter min blogg en dag i taget?

Jo för att sen den 12/12 -08 har jag levt en dag i taget. Kl 07.00 den dagen ringde min mobil och väckte mig på hotellet rummet på Gran Canaria där jag och min man befann oss på bröllopsresa. Ett telefonsamtal som jag aldrig kommer att glömma.Det var min x make som ringde och sa att vi skulle börja packa och se till att komma hem.Min 18 årige son hade varit med om en svår trafikolycka och han hade fått svåra skallskador och läkarna visste inte om han skulle överleva.Han låg på NIVA på Lunds sjukhus. Jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan panik och ångest som jag kände då.Hur snabbt kunde vi ta oss hem mm tusen tankar for genom mitt huvud.Kl 12.00 canarisk tid satt vi på ett plan som skulle ta oss till Kastrup. Vi landade på Kastupsflygplats vid 18 tiden och sen dess har mitt och familjens liv varit totalt förändrat.Min son överlevde men vi har fått leva en dag i taget sen dess....